Har inte riktigt vaknat än, efter helgens osovande

Allihopa, min mobil är död och jag har tappat bort min sony Ericsson laddare. Min Nokia telefon har jag glömt hos Maria. Saknar Maria förresten.

Jag är själv just nu, vilket känns konstigt och ovant. Men nu kom pappa så är inte själv längre. Så blev inte att röja till nån musik på högsta volym ändå då. Drog ut på det jag egentligen ville för länge. Varför känner jag mig så himla slö idag? Har sovit hur länge som helst i natt, har ätit frukost. Tror jag behöver komma ut i den klara, kalla vinterluften.

Jaja, jag är iallfall okontaktbar idag, pga av min telefons död. Den kanske uppstår igen ikväll om jag kan låna någons laddare.


Thinking about this moment could make me cry. But I decide it to make me smile 


Kommentarer
Postat av: mamma

vilket härligt kort det här är! Vi kan va sååå tacksamma att vi fick den helgen tillsammans med Bestefar. Han var så vital ena stunden och så borta nästa. Visst är det (fortfarande) svårt att fatta att det är en realitet att han inte finns här längre. Men Halleluja - vi ska mötas igen till evig glädje och jubel!

2010-01-04 @ 00:54:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0