Phiiihiuuuffff! Nu är det gjort. Fy vad jag skakade innan, medan jag gjorde det och efteråt. Blev svettig och kissnödig av nervositeten. Men ah, nu har jag spelat gitarr och jag har sjungit alldeles för själv för alla de okända människorna. Och de gillade det! Blev väldigt glad när en okänd man (pappa till en av fiolinisterna) kom fram och berömde mig och sa att han nu bara väntade på skivan. En väldigt uppmuntande kommentar :) Tack! Hela grejen gav en sån himla kick, av endorfin och adrenalin och åååh va jag vill göra om det! Tack Henrik, tidernas bästa gitarrlärare, för den här möjligheten och för att du verkligen får mig att tro på mig själv. Tack för allt engagemang du lägger ner, all tid och all uppmuntran!
Tack ni som kom och lyssnade, tack Jonas, det kändes verkligen skönt att kasta sig i din famn efter allt skakande. Och tack mamma, Greg, Christina, Johanna och mormorMargareta för att ni var där och stöttade. Det här var bara början! Hoppas jag...

Johanna spelade så himla bra på sin cello, hon är verkligen en talang!! Ja, jag har hört så mycket vackert ikväll alltså, kulturskolans konserter for the win!

Kanske jag vågar lägga upp filmen mamma tog av framträdandet på facebook. Kanske...