Jo då, jag lever allt

Nej då, jag har inte slutat blogga. Jag har bara kommit ur vardagen såhär på sommarlovet, har liksom inga rutiner längre. Egentligen är det nu, på sommaren man har som mest att skriva om men, det går bara inte. Jag är ledsen för det...men någon gång ska jag ta mig tid att ta tag i bloggen igen och berätta om min härliga semster och allt roligt jag upplevt efter att jag kom hem. Jag vill fortsätta blogga. Blogga ordentligt. Det ordnar sig snart...inte just nu bara. Men när skolan börjar kanske...? Den börjar i alla fall på onsdag och det är så pirrigt och jag längtar så mycket att jag kan dö. Tänk om jag svimmar första dan? Hjälp, jag ska börja gymnasiet. Tänk att den dagen faktiskt kommer. På riktigt. Den som bara var en avlägsen tanke i mellanstadiet. Aldrig kunde man tänka sig att man skulle vara drä, i verkligheten. Det var bara "Jo, en gång blir ajg nog så stor att jag börjar gymnasiet". Ungefär likadant som man tänker nu om att man en dag kommer vara utbildad, gift och trebarnsmamma, 40 år eller något sånt...det är liksom inte jag, det är för overkligt att tänka.

Godnatt...framtiden den finns där, på riktogt. Och nu tänker jag sova för att orka med den. Vi hörs nån gång.
Pessinatt


En kväll i mitt eget semsterparadis <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0