Det är för mycket att hålla i en ungdomsgruppavslutning, shoppa julklappar, slå in julklappar, skriva julkort och ha skolavslutning samma vecka. I alla fall för mig. Har sovit alldeles för lite hela veckan och har alltid haft något som pågått i huvudet. I morse sa kroppen ifrån. Så nu sitter jag här hemma och är osäker på hur det känns att inte ha ont i huvudet. Sjukling är vad jag är. Men jag ska ändå vara med på avslutningen. Jag ska forfarande spela gitarr offentligt för första gången ikväll.

Nu måste jag nog fixa mig och sen har jag ett par paket som inte är färdiginslagna. Alla kopisar ska ju få sina klappar ikväll! Jag skrev julrim igår. Hoppas de blir glada!

Innan jag går iväg och plattar håret hinner jag med dagens gobit:

"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får från Gud"1 Korintierbrevet 1:3-4

Gud är all tröstens Gud! Är det inte underbart att vi alltid kan komma till Gud och få tröst? Och genom den tröst vi får kan vi trösta de svaga, de sjuka och alla andra som behöver tröst. För Gud han lyfter oss upp så att vi blir starka och inte ynkliga. Han tröstar oss när vi är ynkliga (som jag är idag) så att vi kan står upp och hjälpa andra. Så nu tänker jag gå till den där skolavslutningen och jag tänker ge julklappar till mina vänner och jag tänker sjunga ut glädje från Gud. Tröst från Gud. För Gud har tröstat mig!