lite så där hm

Salem al Fakir gör ju rätt speciell musik. Jag har inte bestämt mig för om jag tycker om den än...men hans speciella röst gillar jag iallafall. Japp nu vet ni allt det där.





Jo, kanske ska nämna att idag är jag hemma(hos maria) och är sjuk. Ingen skolis på mig. Måste jobbe med min redovisning här hemma. + frossa i sptify och diverse filmer. jaoman
okej nu kom "Good song", och det var verkligen en good song. mer my stajl

Lurvsnörvsnusk




kadunk...där däckade jag på skrivbordet. nästan. Oh MY!! Jag hade glömt att det var så häääär jobbigt att va sjuk. Det var faktiskt riktigt länge sen jag mådde såhär, med feber å det hela. Men nu, ack ack ack. satt hela bussresan hem (typ åtta timmar) och äcklade mina medresenärer med trumpetnäsa, snor i hela ansiktet och kudden fylld med dräggel. Uääh, tänker ni, hon är inte speciellt fräsch den där Victoria. Ni har rätt. Sjuk-Victoria är inte fräsch.

I need some sleep. En väldigt lång helg. Nattbuss från kvart i elva till klockan sex på morgonen. Upp igen klockan nio "pigg å glad" - bröllopp,bröllopp, bröllop från klockan två till halv ett på nattah. Gööörjobbigt ju, jag hör dalslandsdialekten i huvudet till och med när jag skriver...

nämen helt ärligt, det var riktigt kul att få se Anna-Maria gifta sig. Jag glömmer aldrig när du sprang bredvid den där gallopperande hästen som jag satt på, för att jag inte skulle ramla av. Stålkvinna! Du lärde mig att rida.
Kul var det att träffa Emanuel, Emma, Agneta, Gisle, Johanna, Mia, Nathalie. Jag hade jättetrevligt, förutom när huvudet dunkade och knivarna skar i halsen.

Nu är jag hemma hos Maria iallfall. Äntligen i hamn. Väldigt sorgligt bara att jag inte akn träffa Jonas idag pågrund av mitt sjuka tillstånd. Saknar honom jättemycket <3
jag ska nog sätta fram lite mackor snart. Sen tänkte maria och jag somna framför en film :)






det var sommar ett tag...men jag har blivit sjuk. då måste man hålla sig varm igen


Kramenkramkram


ES09MAB <3

Bra jobbat klassen :) Vi fixade ju det här, det blev ju bra. Vi borde bara få en föreställning till att göra det ännu bättre på, eller vad tycker ni?
Igår var jag alltså i skolan från klockan 9.00-19.30, hade rast två gånger för att äta. Det är så det funkar när man går musikal. Svettades som en gris hela dagen. Efter föreställningen, när man liksom kunde släppa allting, kände jag mig heeeeelt slut. Typ utbränd. Har aldrig känt så förut. Först efter att ha sovit en natt kunde känna glädje över vad vi gjorde igår. Nu är jag glad över igår, igår var jag bara slutpumpad och grät stora floder. Konstiga Victoria.

Jaja, nu måste jag dra hem och skriva om rapportsaken, plugga matte och städa. Ikväll blir det grillning vid Lillsjön med massa goa folk :) Skönt att vi är lediga idag.

Hejhejhopp :) kramis

nu så är det snart premiär...

Okej okej, ikväll gäller det, smäller det, skräller det! Jag tror jag kommer känna mig väldigt stolt efter kvällens föreställning, om det inte går heeeelt åt pipsvängen. Å det gör det nog inte. Jag hoppas hela klassen kommer känna sig stolt, det här har vi faktiskt gjort helt själva, satt ihop en föreställning, fått det att funka tillsammans (genom brutala tjafs), tänkt ut all rekvisita, kläder, in å utgångång, in å ut med rekvisita, på och av med kläder. Bundit ihop allting på ett väldigt bra sätt och om vi sätter det ikväll kan det faktikst bli succé. Nej, vi har aldrig gjort något liknande tillsammans förut, så vi kommer kunna va stolta som tuppar.

Nu kom sången som taggar till mig riktigt ordentligt. Jag är riktigt pirrig inför kvällen. Kom igen klassen, nu gör vi det här och vi har riktigt kul! Yeeeeehoooo! :D

"An you can tell everybody, this is your song..."

hur hon klarar skivan kan ingen förstå

Det var ganska speciellt häromdagen då vi var på dramaten. Halva klassen somnade. Nu i efterhand är alla väldigt upprörda över att vår lärare kunde släpa med oss på en sån värdelös teater. Alla utom typ jag då. Nej, så hemskt var det inte. Kanske inget jag skulle vilja se igen, men ändå scensikt vackert, konstnärligt och stundom lite roligt. Blossade bara upp den här längtan i mig att stå på en sån där scen, med riktigt ljus, riktig publik, proffsig regissör och proffsiga medspelare. Men proffsig kommer jag aldrig att bli.
Tjaja, Muntra fruarna i Windsorw som Jonas och jag såg var mycket mycket bättre underhållning än Körsbärsträdgården, det skulle nog de flesta hålla med om. Men teater är en konst, och den har alltid olika uttryck.

Fredkvällen var riktigt trevlig sen, med grill i Marias trädgård och hus. Jonas och jag gled runt, kickade fotboll med några, åt asgod mat, lekte scharader-viske-leken (Greg var hysterikst rolig, hela leken var rätt hysterisk) och sov vid halv två. Nästa dag spelade vi fortboll i hennes trädgård, in tha regn, sen frös vi resten av dagen, hos charlotte och på vägen hem. Vägen hem var btw extremt lång.

Nästa dag kände jag mig som en lodis. Strövade runt i Jonas kläder och galet lockigt hår. Jobbade i det. Pinsamt, men jag var tvungen...kom inte in, pga att jag är så klantigt glömsk. Men det är en annan historia. Har hittat nycklarna nu iaf :)

Wow, vad min mage kurrikurrekurre nu dansar Rönnedahl. Oj, sidospår. äh, jag är hungrig, det var det jag vill säga.

Svejshej

muntra fruarna i Windsorw

Vi ska visst hopppsan hejsan till Dramaten med klassen och Mesen idag. Kommer bara sitta där och sakna Jonas. har jag en känsla av... ååhåo, det var faboulus när han tog med mig dit på min födelsedag. Den kvällen var helt jättebra! Vill göra om det med honom snart igen. Puss på det :)

Swing along!


aaand, you know like, and, it's like

Sitting i skolan med Sigrid framför mig som just nu asgarvar över Egoinas inlägg...så kan det gå :)
Nyligen hållit ett tal i engelska om Källskolan klassen, vår klass, allldeles konstiga, unika, grymmaste, schlicki, unbelivaböööl-klass. saknar den ibland, lite då och lite då.
Hade jag så mycket mer att säga?? Ärligt talat så har jag inte det. Majscensplaneringen rullar på, vi får se hur det hela blir i slutändan. Hoppas på det bästa.

Kram tjoflöjt. örat e böjt

lite arg

Borde vara packande just nu men jag vill inte. Man måste tänka så mycket. Har räknat matte idag. istället för att skriva min idrottsuppsats. Ja men varför det då? Jo för att det där pappret som Mesen inte lagt upp på fronter plötsligt är spåååårlöst försvunnet. Det har legat och skräpat på mitt skrivbord i två veckor, har sett det varje dag, men just idag när jag äntligen skulle börja, näää då finns det ingenstans. Skoj, joo absolut, verkligen uppmuntrande. Tokroligt. Fick då isyället tid att plugga matte, men hade klarat provet utan den tiden, men istället komemr jag sitta och svettas blod i panik på måndag för att skriva den där uppsatsen.

Åker till Göteborg till helgen. Å då ska jag stänga av skolan. Snälla, låt mig åka bort från det. giv mii a brejk!
tror jag hörde mamma i hallen. Får gå dit så att hon kan hjälpa mig att packa, om hon skulle vilja det.
Annars så kan jag säga att jag är väldigt förväntasfull inför Majscenen men samtdigt tar den upp mycket energi, den blir så rörig i huvet på nå sätt. men är ändå väldigt kul att jobba me den i skolan. Vi är ena riktiga idésprutor, ES09M!

Äss, gonatt

skit samma

essaydelen nationella provet i engelska = överstökat. Bydde mig inte så himla mkt. bara skrev nåt typ...fail, ajaaa. Äh, nu har vi drygat här för länge...kram på osssss. fanny å victoria

let go for a while

Det ligger till såhär va att jag har studiedag idag och sitter hem med zeeeeero inspiration angående denna egentlgien enkla novellanalys jag ska fösöka knåpa ihop. Har redan svaren på alla frågar, ska bara skriva ihop dem till en bra text men icke sa nicke, Victoria vill inte skriva idag. men hon måste skriva idag. its's a hardknocked life for her...
Mams kommer hem i eftermiddag, tack för det, skönt mycket skönt. Meeeen jag ska vara barnvakt åt den finska flickan ikväll, och jag får ingen kontakt med henne, känns som jag pratar med en vägg liksom och hon säger aldrig nånting till mig. Inte direkt kul, kan inte va kul för henne heller.

Ääääh, nu ska jag väl fortsätta med uppsatsen så jag har skiten gjord, går ju snabbt och enkelt om jag bara fokuserar lite. ska bara läsa några bloggar först. eheeheheh....

kraaaaaaaam!


Kära, kära, kääära bror, jag älskar dig.


"ni tröstar mig feeeeeeeeel!"

Jag skulle kunna skriva en hel roman om teatern jag såg igår. Om skådespelarna, om karaktärerna, om alla känslor som väcktes, om alla tankar som började gå runt,  om all humor, om allt det verklighetstrogna och om allt det där som gjorde så ont att se. Jag vet ingen underhållning som kan beröra lika nära som teater kan. De kröp liksom in under skinnet på mig igår och skrapade på en massa såra, ömma punkter. Det var bra att de gjorde det. Det ledde till att jag hade ett jättebra prat med Maria senare på kvällen och fick ur mig en massa bråte som jag inte visste behövde komma ur. Teatern grävde upp stenar långt inni djupet på mig som jag fick kastat ur. Tack!

Var hursomhelst helt skakig, fascinerad och imponerad efter att jag sett "Tröstar jag dig nu" på Unga Klara. Mitt bland alla andra känslor som väcktes fanns den där lusten inom mig och skar igenom, den där drömmen om att själv bli en riktigt skådespelare. Maria sa något bra. "Man måste ju våga bli besviken." Jag är så väldigt rädd för att bli besviken om jag exempelvis skulle söka till Scenskolan. Jag är så rädd för att misslyckas, vågar inte drömma helt för att jag är rädd att drömmen ska gå sönder igen. Jag är rädd för att överskatta mig själv och kanske bli skrattad åt "tss, haha, hon trodde att hon var bra på teater!!". Därför vågar jag inte tro att jag är bra på teater typ... men Maria fick mig att fatta, fatta helt, att man kommer ju aldrig dit man verkligen verklgien vill om man tänker i sånna här banor. Därför måste man våga bli besviken.

Nu ska jag göra toasts och sen gå ut och njuta vårsolen tillsammans med min älskade Jonas. Hurra för det :)
Kramkram!

nej, ni tröstar mig inte fel, men en karaktär skrek sådär igår, skrek väldigt högt.

hjärnceller

Seeeeeeegt att skriva uppsats efter värsta Ekonomi-provet. Så har inte skrivit så mycket uppsats, mer läst bloggar. Men börjat iallfall. Skriver det på, på söndag. Eller måndag kanske. Eheehe :)

Nu ska jag dra vidare in till stan och träffa mina klasskompisar. Vi ska äta och sen gå på teaterföreställning med resten av klassen och teaterlärarna. lalaaaaaa, det ska bli kul. failade på inflationsdelen på provet. men var grym på det andra!!

Nä, orka det här...känner mig verkligen bombad eller nåt i huvudet just nu. helt TRÖTT. Inte konstigt. aja, hejdå, kram kram :)

skolupdate

Sjungit "Streets of London" hela morgonen. Den blir så otroligt snygg när vi sätter alla stämmor. Konstverk!

Sov helt tills jag var tvungen att gå på gitarrlektion igår. Men glad att jag gick, gillar att spela gitarr. Sen kom Jonas upp och vi hade en lugn eftermiddag tillsammans innan jag åkte till Maria. Skatade och åt med henne, och sååååå härligt att sova med henne. Kändes så skönt att inte somna själv. Med min favoritsyster bredvid mig istället. Underbart!
Inte sjuk idag alls, fattar inte vad min kropp gick igenom för slags kris igår. Jättekonstigt. obehag...
Nu ska jag gå till Tanzborns nästa lektion, "musik för dans och teater", roligaste ämnet i skolan efter teater om man frågar mig.

Kram hejsidejsi


en sjuk överraskning

Jag tror jag hade en bomb i huvudet i morse. En bomb som sakta och smärtsamt sprängdes, bara för att ta kål på mig. Jag skakade av köld samtidigt som svetten nästan rann. Magen vred sig och jag trodde jag skulle spy vilken sekund som helst.
Efter att ha sjukanmält mig själv sov jag en timme till. Sen steg jag upp och fösökte baka scones, men kroppen värkte så intensivt att jag knappt kunde stå upp. Bomben i huvudet fortsatte sprängas. Alvedon. Alvedon, mänsklighetens räddning. Med alvedon i kroppen orkade jag baka scones, äta dem och titta på en värdelös film. Se aldrig "Waking up in Reno". Jag har aldrig sett något sämre.
Nu måste jag sätta fart här. Bör städa lägenheten och börja skriva ett par uppsatser innan klockan 15. Om alvedonen går ur är det bara att ta en till. Här har vi inte tid att vara sjuka.

Jag saknar Maria. Vilken tur att jag får träffa henne ikväll då! Behöver en paus från allt detta "vara-stor-och-bo-själv-ansvar".
Vi hörs nån gång. "kram på oss"


Det finns mycket som skulle kunna få mig att gråta idag. Men vilken tur att det finns så mycket som kan få mig att le också. Vi spelade kort på den där bryggan. Tänk att Sara var med. Och Bestefar, han var en riktig hejare på amerikanare. Han har suttit många gånger vid Nisservattnet min farfar. Helt säkert finns det sånt där klart och vackert vatten i himlen också.


"jag har aldrig saknat en hoppfull framtidstro"

Det är speciellt att vara hemma helt själv. Sova helt själv. Vakna helt själv. Jag är inte van vid det och det känns lite ensamt. Men jag har kommit fram till att jag gillar att vara själv på dan. Idag var jag supereffktiv och otroligt duktig. Jag kom hem, spelade gitarr bara några minuter, sen satte jag på en Ted-skiva och började städa. Först röjning på mitt rum, i hallen, på badrummet, i köket och i vardagsrummet. Sen dammsugning på nämnda platser. Even better: tvätta allt porslin + spegeln. Å därefter disken. Ted Gerdestad taggade mig hela tiden. Några av hans låtar har texter som träffar mig pangbongcrash, rakt i hjärtat. Bra gjort.

Idag var det en skådespelare på vår skola. Alltså en proffesionell en, som lever på att leka andra karaktärer. Detta var något annat som träffade mig pangbongcrash. Ja, sant, något högg tag i mig när jag pratade med honom. Han berättade att han lever på att spela teater och skriva manus...så man kan alltså använda det man starkast känner att man har gåvor i, och sen jobba med det, leva på det? Det går? Så jag kan göra det? Det vågar jag inte ens tänka. Men ajaj, det är faktiskt vad jag drömmer om. Spela teater, skriva. Att drömma kan var lite läskigt. Jag törs inte tro på sånna där drömmar. För ska jag tro på de där drömmarna, då måste jag verkligen tro på mig själv, stenhårt.


Det är dags att sova nu. Jag saknar dig <3 Godnatt.

Ibland känner jag mig stressad, ibland lugn, ibland splittrad, ibland fridfull.

Tisdagar=åka tåg med Florian. Alltsåär det inte så himla jobbigt att gå upp klockan sex, morgonen blir så rolig med Florian. Idag stötte vi på Mats också. Underbara Mats, han är verkligen en ovanligt fin, bra, schysst person. Den bästa ungdomsledaren som finns. var jättetrevligt att få prata med honom i en halv timme :) Så hm...tänkte göra en liten veckoplanering här på bloggen, bara för att själv ha lite koll:

Måndag: Pluggade med Jonas.
Tisdag: Gitarrlektion, hem å fixa byråbyte + träffa mamma, måste plugga matte - åka till Jonas på kvällen?
Onsdag: Slutar sent, kanske kan va med Elisabeth sen om hon är hemma?
Torsdag: Se "Aldrig ett land" med Florian på kvällen, innan det...va med Jonas?
Fredag: Emma kommer från Töftedal, möta henne i stan, kanske gå runt i stan, hem och köpa tacos, göra tacos, spelkväll och sleep-over med Emma, Florian, Elisabeth, Jonas och Charlotte?
Lördag: Kanske åka in till stan med Emma, följa henne till tåget, kl 15.00- servera på Per Sundlings 50-års fest hela kvällen.
Söndag: Kyrkan, jobba, va med Jonas hoppas jag.

Det blir nog en bra vecka :)


shoooupp

datorn. vid skolan. i vanlig ordning. Det är slut på påsklovet och all härlig vårfrihet. Nu kommer nya dagar och nya utmaningar. Men det klarar jag bra, om jag bara får sova lite mer. Påsklovet var iallafall jättebra :D
men nu blir det lunch här i St:Erik - huset. Bye Byes


serru serrö

En vecka sedan jag bloggade, men det gör inget. Vårat vanliga internet fungerar inte på grund av tele2, men har en sån där mobilt bredband grej nu.
 Identity...Identity var bra. Roliga kvällar, våriga dagar, lovsång i massor, drama med blodsmak i munnen, alvarsamma stunder, och ett bristande hjärta. En hel del behöver komma ut. En del har kommit ut.
Annars så, tja, jag behöver äta frukost just nu. Kommer inte på någonting mer att skriva med det här tomma huvuvdet.

Ω


skulle bara säga en sak

Jag är för trött för att gå och lägga mig...ungefär. Äh, godnatt!


jaaaaa må hon leva, jahaaaa må leeeva

Elisabeth blev ju väldans riktigt överraskad igår när Florian och jag våldgästade hennes hem och sjöng en alldeles vanlig 'ja må hon leva' samtidigt som vi satte på henne ögonbindel och kånkade henne över gården och ut i skogsdungen där vi gömt chokladpudding och coca-cola. Vilken mysig födelsdagspicknick vi fick tillsammans! Jag älskar dig Elisabeth, det var du verkligen värld! Tänk att du är hela 17 år nu... hihi!






Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0