Det är speciellt att vara hemma helt själv. Sova helt själv. Vakna helt själv. Jag är inte van vid det och det känns lite ensamt. Men jag har kommit fram till att jag gillar att vara själv på dan. Idag var jag supereffktiv och otroligt duktig. Jag kom hem, spelade gitarr bara några minuter, sen satte jag på en Ted-skiva och började städa. Först röjning på mitt rum, i hallen, på badrummet, i köket och i vardagsrummet. Sen dammsugning på nämnda platser. Even better: tvätta allt porslin + spegeln. Å därefter disken. Ted Gerdestad taggade mig hela tiden. Några av hans låtar har texter som träffar mig pangbongcrash, rakt i hjärtat. Bra gjort.

Idag var det en skådespelare på vår skola. Alltså en proffesionell en, som lever på att leka andra karaktärer. Detta var något annat som träffade mig pangbongcrash. Ja, sant, något högg tag i mig när jag pratade med honom. Han berättade att han lever på att spela teater och skriva manus...så man kan alltså använda det man starkast känner att man har gåvor i, och sen jobba med det, leva på det? Det går? Så jag kan göra det? Det vågar jag inte ens tänka. Men ajaj, det är faktiskt vad jag drömmer om. Spela teater, skriva. Att drömma kan var lite läskigt. Jag törs inte tro på sånna där drömmar. För ska jag tro på de där drömmarna, då måste jag verkligen tro på mig själv, stenhårt.


Det är dags att sova nu. Jag saknar dig <3 Godnatt.