Det var ganska speciellt häromdagen då vi var på dramaten. Halva klassen somnade. Nu i efterhand är alla väldigt upprörda över att vår lärare kunde släpa med oss på en sån värdelös teater. Alla utom typ jag då. Nej, så hemskt var det inte. Kanske inget jag skulle vilja se igen, men ändå scensikt vackert, konstnärligt och stundom lite roligt. Blossade bara upp den här längtan i mig att stå på en sån där scen, med riktigt ljus, riktig publik, proffsig regissör och proffsiga medspelare. Men proffsig kommer jag aldrig att bli.
Tjaja, Muntra fruarna i Windsorw som Jonas och jag såg var mycket mycket bättre underhållning än Körsbärsträdgården, det skulle nog de flesta hålla med om. Men teater är en konst, och den har alltid olika uttryck.

Fredkvällen var riktigt trevlig sen, med grill i Marias trädgård och hus. Jonas och jag gled runt, kickade fotboll med några, åt asgod mat, lekte scharader-viske-leken (Greg var hysterikst rolig, hela leken var rätt hysterisk) och sov vid halv två. Nästa dag spelade vi fortboll i hennes trädgård, in tha regn, sen frös vi resten av dagen, hos charlotte och på vägen hem. Vägen hem var btw extremt lång.

Nästa dag kände jag mig som en lodis. Strövade runt i Jonas kläder och galet lockigt hår. Jobbade i det. Pinsamt, men jag var tvungen...kom inte in, pga att jag är så klantigt glömsk. Men det är en annan historia. Har hittat nycklarna nu iaf :)

Wow, vad min mage kurrikurrekurre nu dansar Rönnedahl. Oj, sidospår. äh, jag är hungrig, det var det jag vill säga.

Svejshej