jaaaaa må hon leva, jahaaaa må leeeva
Elisabeth blev ju väldans riktigt överraskad igår när Florian och jag våldgästade hennes hem och sjöng en alldeles vanlig 'ja må hon leva' samtidigt som vi satte på henne ögonbindel och kånkade henne över gården och ut i skogsdungen där vi gömt chokladpudding och coca-cola. Vilken mysig födelsdagspicknick vi fick tillsammans! Jag älskar dig Elisabeth, det var du verkligen värld! Tänk att du är hela 17 år nu... hihi!
-
Men orkar inte skriva nån engelskauppsats nu. Skulle bli bajs av allt ihop. Ska jag skriva nåt måste det bli bra. Det är lite jobbigt att vara sån. Idag skulle det inte bli bra och jag har alltid några förskräckliga krav på mig själv när jag börjar skriva nåt. Det tar bort en hel del av det roliga. Men matte, där blir det bra, för det kan ju bara bli rätt, eller fel, och blir det fel är det ju bara att gå vidare till nästa tal om man inte fattar hur man ska göra rätt.
Nu ska jag äta, för hungrig det är jag. Lugnad av matten. Sedan ska jag cykla till Arken och träna lovsång. Kommer må bra av att träffa Jonas och Elisabeth.
Byebye
crash
Jag är nån slags genetisk sammansättning av två personer jag älskar. Två personer som älskar mig. Min mamma och min pappa. Ja, jag bara tänkte på det. Oh shit. Nu började jag gråta igen...vet inte vad jag vill idag, om jag bara vill vara för mig själv och tänka, eller om jag behöver kasta mig i Jonas armar, om jag typ ska åka till Marias jobb bara för att få va nära henne eller vad jag ska göra. Men jag tror nog att vara själv ett tag är det bästa. Det känns ändå helt okej med musiken på, sen har jag ju kontakt med Gud hela tiden. Jag behöver tänka idag. Och jag behöver gråta. Det har blivit verkligt för mig, det här som händer. Och kaos råder. I mig, men det är ju knappast konstigt, min genetiska sammansättning springer ju åt totalt olika håll. Det är ingen hemlighet längre. Det är något som är fakta, det är något som jag bara måste få va öppen med. Jag har ju vetat det sen i julas, men det är inte många av dem jag känner som vet om det. Att mina föräldrar ska skiljas alltså. Eller ja, nyss har skilts. Vad jag gör mig öppet sårbar nu...men det känns bara konstigt att inte berätta någonting om det, speciellt idag då det blivit så väldigt verkligt för mig. Och verkligare ska det bli. Shit, det vill jag inte ens tänka på.
Förlåt att jag berättar det här...men känns som sagt konstigt att inte göra det.
In the moment
Vilken känsla det är att gå på teater! Sannerligen är det något helt speciellt. Kommer drömma om rappande indiander, gråtande sjörövarkaptener, baklängessvärande älvor, bortappade barn och att stå på scen hela natten. Ikväll var jag och såg "Aldrig ett land - en historia om bortappade barn och lite om Peter Pan" i Kallhäll.
De flesta vet att jag spelade i "Änglar över Kallhäll" för några år sedan. Den där tiden då teatern var mitt liv och Gamla Folkets Hus var mitt andra hem. Jag valde att inte vara med i uppsättningen om Peter Pan, för jag kände att då skulle jag inte ha tid med någon annan fritid. Så nu fick jag sitta där som åskådare. Se mina gamla teatervänner göra sina roller med högsta inlevelse. Vilken njutning! Jag skrattade och jag rös, flera gånger om. Å sedan, efter att applåderna rungat färdigt få krama om dem och springa runt med dem där bland logerna, precis som den gamla goda tiden, vilken känsla!
Tror att det blir mer teater där i Kallhäll på mig snart. Man ska ju göra det man har passion för, inte sant?
Lite skrivig av mig
ska tillbaka till lektionen om tio minuters iallafall. Gjort dikten, men inte svarat på några instuderingsfrågor om ekonomi. Hittar inte mitt häfte. MÅSTE städa i mitt skåp.
Annarz?
Annars var det inte så mycket, jo, jag vill gå på teater, två gånger, och jag ska nog göra det också. "Aldrig ett land" två gånger. Jag gillar teater, oh ja, jag känner det, jag känner mer och mer också hur brutalt jag älskar musik, all musik, förutom den dåliga. Men mindre och mindre musik blir dålig i mina öron. Jag vill spela gitarr just nu och jag vill sjunga och jag vill dansa. Vill spela teater och lära mig spela piano. Jag vill skriva låtar och dikter, noveller och hela böcker. Den här perioden i mitt liv sprudlar och bubblar av kreativitet och konstnärliga uttryck. Lever nästan för det. Vill ha mer av det, vill bli bättre på det, älskar det.
Saknar broder Magnus just nu. Undrar hur det är med honom...Kanske ska slå en pling lite senare? Och juste, får absolut inte glömma, idag ska jag ringa Torjo och C.O. Kom ihåg det Victoria!
Det blir mycket inlägg utan några bilder nuförtida, men det är bara för att enda gången jag har tid att blogga är i skolan och därifrån går det inte att lägga in några personliga bilder. Uäääääh! Såja, gråt inte.
Kramiskrams och såvidare
wish I was a stronger and better women
nej, skärp dig victoria, stop it, sluta. Tänk på nåt som är bra med dig själv istället. Försök bättra på det du gör som är dåligt. Tänk lite mindre på dig själv. Tänk inte på dig själv, du får inte plats i dina tankar. fatta det.
Sjung nu, sjung som du ska, sjung och var glad, kom igen försök. Sjung, sjung, sjung. Du kan sjunga, du kan vara glad, du kan sprida gjädje. kom igen nu
.
tänk att sjunga den här sången får mig att orka idag. how can I say I'm lonely and say for me that the sun don't shine?
Tack Tanzborn, de borde finnas några fler som dig.
Tisdag i mars
Sov gott på Tärnroths soffa inatt, och vaknade glad. Somnade glad också, var så skönt och efterlängtat att bara vara med Jonas. <3 :)
Kändes så göööött att få tillbaka rapporten igår, för jag fick det jag kämpat för, jag fick MVG. Å, stor klump har lämnat mitt bröst. Yeeeees!
Har ingenting mer att skriva om nu, jo att idag har jag äntligen gitarrlektion igen, och imorse åkte jag tåg med Florian. Var det nån osm ville veta? jag tyckte iallafall det var roligt att berätta.
Dubbel sånglektion idag också, gruvar mig...det har gått dåligt på senaste tiden. Har inte tränat en enda gång på natural women och inte en enda gång på VaAaAaAaAa-grejen. fail på mej... längtar tills vi har teater nästa gång. Kände jag nu. Babblibabb.
Hejdå, kramkram
random
Victoria's on the road again...
Varit en vecka i fjällen med mina syskon, finns ärligt talat inte bättre syskon. Vi har haft det jättebra, trots att jag ramlade och sträckte/köttade min bicepsmuskel i ett fall på isen offpist... Fick åka mindre och extremt föriktigt efter det, men hade roligt ändå.
Ändå skönt att vara hemma igen, och underbart att återförenas med Jonas i förrgår. <3
Nej, jag har ingen blogginspiration, har du? Något som just nu ligger högt upp i mitt sinne är att jag idag ska få veta mitt rapportresultat...ni vet, israel-palestina grejen som jag slet med så hårt. Antingen kommer jag va förbannad på mig själv om några timmar, eller så kommer jag sväva på rosa moln.
Vi får se hur den här dagen blir...
HIHI, jag är glad också, det är det bästa med att finnas just nu. Tänk att jag finns. Konstig tanke ju, egentligen. Att jag liksom existerar. Tänk vilken chans, grattis till mig :) jag finns.
nu räcker det victoria...
Haha, kram på er allihop
My dear other half...
Åker till fjällen imorgon bitt tillsammans med mina syskon. Har längtat till den här resan såååå mycket och länge. Men just nu längtar jag bara tills jag kan få träffa Jonas igen. Jag saknar honom.
Tack älskling för att du finns. Du fattar inte hur mycket jag älskar dig<3
Victoria hinner allt
ÅÅÅ, stressade för mycket imorse och det hänger kvar, känner mig så himla stressad, och har mest lust att lägga mig ner i soffan och glo på film resten av kvällen. Men det skulle ju inte gå för sig. Nepp, upp, upp, och iväg!
SWISCH
Vill sjunka genom marken
Jag är riktigt sur nu, riktigt ledsen, riktigt arg, riktigt orolig. Jag ska ha svenska. Vilken mara. Take me away from here! At least take the my teacher away from here. Hon borde inte få vara lärare. Hon har sönder mig.
Nej! Nej! neeeeeeej :'(
Speach of the survivors...
Hej.
Jag har en hel del goa bilder från lägret. Några ska upp hade jag tänkt. Lägret var grymt, det kändes som det Maria sa att jag behövde, ett andrum. Alltså från skolan, ansvar, bara komma bort från allt som kröp in på skinnet på mig. Hade en underbar vecka. Det är sanningen. Fast jag ramlade 133 gånger, minst, och bussen föll i diket på vägen hem. Jaja, det är historier för sig.
Charlotte hängde ju med också som en big surprise oc hdet gjorde mig överlycklig :D
Ja men ja, jag ville bara säga hej. Blir nog rätt dålig uppdatering närmaste tiden. Får se om jag hinner berätta mer oom lägret och lägga upp fina bilder inanna jag drar iväg till fjällen igen.
Har haft en jättebra vecka efter att jag kom hem också. Umgåtts massor med Jonas, saknade honom så mycket medan jag var på lägret så vi har tagit igen massa tid, haft mycket kvalitetstid tillsammans. Kärlek på honom, ton av kärlek! *pirr i magen* ^^
