Vilken känsla det är att gå på teater! Sannerligen är det något helt speciellt. Kommer drömma om rappande indiander, gråtande sjörövarkaptener, baklängessvärande älvor, bortappade barn och att stå på scen hela natten. Ikväll var jag och såg "Aldrig ett land - en historia om bortappade barn och lite om Peter Pan" i Kallhäll.

De flesta vet att jag spelade i "Änglar över Kallhäll" för några år sedan. Den där tiden då teatern var mitt liv och Gamla Folkets Hus var mitt andra hem. Jag valde att inte vara med i uppsättningen om Peter Pan, för jag kände att då skulle jag inte ha tid med någon annan fritid. Så nu fick jag sitta där som åskådare. Se mina gamla teatervänner göra sina roller med högsta inlevelse. Vilken njutning! Jag skrattade och jag rös, flera gånger om. Å sedan, efter att applåderna rungat färdigt få krama om dem och springa runt med dem där bland logerna, precis som den gamla goda tiden, vilken känsla!
Tror att det blir mer teater där i Kallhäll på mig snart. Man ska ju göra det man har passion för, inte sant?