Gomorron typ. Det var en riktigt bra kväll igår som sagt. Förmiddagen har väl varit  ågot mer - turbulent.

Jag är nån slags genetisk sammansättning av två personer jag älskar. Två personer som älskar mig. Min mamma och min pappa. Ja, jag bara tänkte på det. Oh shit. Nu började jag gråta igen...vet inte vad jag vill idag, om jag bara vill vara för mig själv och tänka, eller om jag behöver kasta mig i Jonas armar, om jag typ ska åka till Marias jobb bara för att få va nära henne eller vad jag ska göra. Men jag tror nog att vara själv ett tag är det bästa. Det känns ändå helt okej med musiken på, sen har jag ju kontakt med Gud hela tiden. Jag behöver tänka idag. Och jag behöver gråta. Det har blivit verkligt för mig, det här som händer. Och kaos råder. I mig, men det är ju knappast konstigt, min genetiska sammansättning springer ju åt totalt olika håll. Det är ingen hemlighet längre. Det är något som är fakta, det är något som jag bara måste få va öppen med. Jag har ju vetat det sen i julas, men det är inte många av dem jag känner som vet om det. Att mina föräldrar ska skiljas alltså. Eller ja, nyss har skilts. Vad jag gör mig öppet sårbar nu...men det känns bara konstigt att inte berätta någonting om det, speciellt idag då det blivit så väldigt verkligt för mig. Och verkligare ska det bli. Shit, det vill jag inte ens tänka på.

Förlåt att jag berättar det här...men känns som sagt konstigt att inte göra det.