Nu gjorde jag något som verkligen øverraskade mig sjælv! Men det kanske ær bra? Det ær ju trevligt med øverraskningar. Mina øn och æn blir norska men det struntar vi i. Det jag ville meddela var att jag føljde mitt konstiga infall att logga in på bloggen igen och skriva ett inlægg. Att blogga har jag nog egnetlieen inte tid med Fy vad jag sæger så hela tiden, victoria, du har tid med det du vill ha tid med) men har sån lust att gøra en fin blogg och skriva lite ibland om vad som bryr mitt huvuud. Sortera lite liksom.

Ska børja med att berætta att jag alltid tyckt att kontrabas ær ett så tungt, snyggt, ja till och med sexigt intrument. ALLTID velat spela det før att det ær så hæftigt och om jag nån gång ær rik och har ett stort hus ska jag køpa en mørk gammaldags kontrabas, bara før att pryda ett av mina hørn.
Hær om dagen come iallafall en dream true. Jag spelade kontrabas i ensemblen i skolan! Det var roligt, men inte minst, jag kænde mig så tung.