Jag kommer ihåg när Florian och jag satt och åt plopp på ett berg. Så, hejdå.






Nej, jag skoja. Jag har ju faktiskt jättemycket lust att skriva. Om en halvitmme ska jag sjunga och jag borde jobba med mitt tal men jag vill verkligen inte börja skriva det där proffstalet. Har en spärr och kommer få värsta paniken i slutet. men den dagen den sorgen. Har klarat av panik förut och fått mvg. Nyss skrev jag förresten en engelskauppsats på engelskalkeitonen om en deckare men jag hade ingen inspiration och ont i magen. Har aldrig skrivit en så dålig text förut i hela mitt liv, nästan säker. Längts upp på bladet skrev jag "This text is very bad because my stomach hurts." Impressing, I know. Och under lektionen sa jag "Leif, vet du, jag har ont i magen" *valpögon*. Om man inte kan skriva måste man smöra...hur ska det annars gå? Något jag har lärt mig av Cornelia.

Florian hur går det med kultur och idé historian?

Förresten så blev jag posititvt överraskad igår när jag hörde mig själv sjunga. Jag håller på att spela in Under Ytan på gitarrlektionerna. Så jag fick höra mig själv sjunga i hörlurar. Asså det lät faktiskt mycket bättre än jag trodde. Har haft mycket dåligt självförtoende på senaste tiden, undrat varför jag ens går musikal och tänkt att jag har absolut ingent specillet och har stoooooora problem med att hålla tonen. Jag borde inte tro att jag kan sjunga. Men nu tror jag faktiskt att jag inte är värdelös iallafall.

Åch nu är det dags för att skriva tal. Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeen det kommer inte hända.
Måste iallafall låtsas så hejåhådå!