Ja, det är väl just det jag har varit i några dagar nu. Utan ord. Iallafall utan skrivna ord. Och det är jag även ikväll, för jag har nyss sett Aniara och den går inte att beskriva för jag fattade ingenting och Helen sjöng så vackert att jag skulle förudmjuka henne om jag försökte förklara hur vackert det var. Förresten spelade hon blind. Jag tänkte att jag kunde berätta det ifall någon hade tänkt gå och se föreställningen. Jag fattade nämligen inte det under hela första akten och undrade vad pörskan hon höll på med, så man kan säga att jag var väldigt tacksam när Felicia förklarade detta för mig under pausen men hade såklart varit ännu mer tacksam om jag fått det klart för mig tidigare. Piouffh.....lång mening där.

Ni skall alla veta att Jonas gjorde min helg underbar och rolig. Bästa på lång lång tid. Mitt hjärtegull

Därtill ska ni även veta att Florian av en lyckosam slump skulle med samma tåg som mig från centralen idag, trots att klockan var halv elva på kvällen. Han hade visst varit på Dramaten medan jag satt på Stadteatern.

Nu är det väl dags att sova innan det här blir långa ordhardanger. Det är ngefär så jag skulle vilja beskriva innehållet i manuset på den teater jag såg ikväll och jag vill ju inte göra likadant. Så, godnatt.