asså wow, Helen Sjöholm...gråter nästan när jag lyssnar på "du måste finnas". Ser henne stå där och sjunga och jag darrar. fantastic´. Jag vill bli Helen Sjöholm fast Victoria Jensen - sorten... hehe. Vad jag önskar att jag kunde sjunga så där, man kan fömedla så mycket känslor då. Hennes inlevelse är läskigt nära, man känner samma rädsla och skräck som henne, att det hon litat på och lagt hela sitt liv till, bara är en lögn.
Tänk att jag har sett Helen Sjöholm live utan att egentligen veta vad jag såg...hon sjöng "du e min man" på allsång på skansen och visst, det var jättebra. Men jag visste inte vad hon var kapabel att göra. Jag skulle vilja se en hel konsert med henne.

Jag är blond nu förresten, slingade och klippte i morse och är feeetnöjd. Ytterst ute har jag alltid känt mig som en blondin. Det passar mig bäst.

Ska sjunga upp lite grann av "du måste finnas" på gemensamma sången nu snart, fast har inte jobbat med den, bara haft tio minuter med den. Men lärarn ville ändå att jag skulle visa det lilla vi kommit. Måste gå nu och repa inför körsången på avslutningen

Krama