Haha, kolla bara hur grabben sitter just nu. Ser ut som en gubbe! Han är bra charmig, vår Silas<3

Ikväll packar jag och förbereder inför att åka till Åland några dagar med Jonas och hans familj. Verkar som en riktgit vacker plats, Åland, ser fram emot att komma dit. Längtar till att ha mycket kvalitetstid med Jonas i solen :) Det blir nog en held del bad, solning, fotboll, sällskapsspel, fisketurer och promenader.
455555555555555555555555555555555555 ja, det där var det Silas som skrev. .-ööööööööööööööö.ö och det där med. Han vill väldigt gärna hälsa med andra ord...

Har nyss läst ut "Tusen strålande solar" av Khaled Hosseini. GRYM bok! Läs den, läs den, läs den. Om du vill gråta lite ibland. Så vacker historia!

Kram och hejschwej på dej!

Han stormtrivs här hos oss. Han är den finaste, duktigaste, sötaste, mest sällskapssjuka, spralligaste och gosigaste katten i hela världen. Jag älskar honom och längtar alltid efter att komma hem till honom. Det bästa är att han längtar tills jag kommer hem. Om han varit ensam hemma och jag kommer hem, så går han fram till mig och börjar stryka sig runt mina ben och spinna samtidigt. Då blossar mitt hjärta av värme. Han gör mig så glad!



Det var Maria som kom på Silas. Vi tyckte det var ännu bättre än de andra aktuella namnen. Jag tycker det är ett vackert namn, och det passar honom. Silas Jensen heter han om man ska vara noga.

Det är så spännande att vara mig idag. För klockan tre ska min mor och jag åka till huddinge och köpa en liten uuuuursöt kattunge. Jag springer runt här hemma och fixar och donar för att den ska få det så mysigt som möjligt. Som barn hade jag alltid katt. Men efter flytten hit till Stockholm fungerade det inte lika bra. Sascha som vi hade då trivdes inte i en trång lägenhet på sjunde våningen. Hon hade alltid kunnat springa ut både dag och natt för att jaga möss, råttor och ragga på killar.
Men den här kattungen är inte så invand att alltid springa ute. Han kommer klara sig finfint inomhus, men jag ska ta ut honom på små promenader ibland. Antagligen kommer han att få heta Paulus Jensen. Eller Amorius Jensen. Eller Ceacar Jensen. Eller något annat. Vi får se vad vi bestämmer oss för när vi träffar honom. Hohihohoho!!! Så glad!

Kramar! *trampitramp* (som en katt)

asså wow, Helen Sjöholm...gråter nästan när jag lyssnar på "du måste finnas". Ser henne stå där och sjunga och jag darrar. fantastic´. Jag vill bli Helen Sjöholm fast Victoria Jensen - sorten... hehe. Vad jag önskar att jag kunde sjunga så där, man kan fömedla så mycket känslor då. Hennes inlevelse är läskigt nära, man känner samma rädsla och skräck som henne, att det hon litat på och lagt hela sitt liv till, bara är en lögn.
Tänk att jag har sett Helen Sjöholm live utan att egentligen veta vad jag såg...hon sjöng "du e min man" på allsång på skansen och visst, det var jättebra. Men jag visste inte vad hon var kapabel att göra. Jag skulle vilja se en hel konsert med henne.

Jag är blond nu förresten, slingade och klippte i morse och är feeetnöjd. Ytterst ute har jag alltid känt mig som en blondin. Det passar mig bäst.

Ska sjunga upp lite grann av "du måste finnas" på gemensamma sången nu snart, fast har inte jobbat med den, bara haft tio minuter med den. Men lärarn ville ändå att jag skulle visa det lilla vi kommit. Måste gå nu och repa inför körsången på avslutningen

Krama

fylld av sång från tårna till översta hårstråt. Det är vad man blir på Helens lektioner. Vet ni att jag vill sjunga, sjunga, sjunga resten av mitt liv, jag älskar scenen, jag älskar att sjunga, jag älskar teater. snacka om att jag är glad att jag valde musikalprogrammet!

åhh sjung sjung sjuuuuuung!