Ingen danslärare kom idag. Till slut fick jag nog och gick därifrån. Sometimes you need just a little time alone. Jag saknar min gamla klass så mycket att det ibland blir för mycket. Då drar jag mig undan. Självklart hade jag kunnat vara med och dansat runt till medryckande musik på det gigantiska golvet. Det hade ju varit kul. Men jag hade ingen inspiration. Fast det hade varit en fröjd att göra det tillsammans med Elisabeth. Då hade inspirationen helt klart kommit, i så stor mängd att jag knappt kunnat kontrollera mig. Jag har erfarenhet...

Hade en riktigt bra morgon. Jonas kom till mig klockan åtta eftersom kostansvarig i Upplands-Bro helst svarar på frågor vid den tiden. Men iallafall, Jonas var hos mig en timme innan jag gick vilket gjorde min morgon till en dröm :) Igår var jag hos honom också, det var min första lugna kväll på typ en och en halv vecka. Så himla skönt!

Jag åker troligen till bestefar igen i helgen. För hans skull, för min skull. Man får verkligen passa på så fort man har chansen. Jag är så ledsen för att han inte bor nära. Men Maria och jag ska åka i helgen,om vi får tag påbiljetter. Och det kommer bli mysigt trots att det innebär ännu en helg utan Jonas och utan vännerna.
Jag vill inte tro att han ska dö.
Det finns inte i min värld.
Cancer är ingenting att skämta om.

Jag är en känslig typ, det är knappast någon nyhet. Det är bara för min klass att vänja sig. Precis som jag får vänja mig vid vissas kaxighet, spydighet och överflippade beteende. Det verkar inte som det går att göra något åt det. Men då får min klass acceptera att jag är känslig och gärna är för mig själv i bland. Jag älskar att vara för mig själv. Inte på frititden men i skolan. Det betyder inte att jag är ledsen. Det betyder inte att jag inte tycker om min klass. Det betyder inte att jag är sur, inte att jag är ensam, inte att jag vill ha nån slags empati. Det betyder att jag är jag. En känslig ensamvarg. I skolan alltså, inte så ofta annars. Fast det är klart, mina kompisar har ofta skämtat om min förmåga att drömma mig bort. Försvinna liksom, mitt under ett samtal. Vara lite (mycket) frånvarande.

Det var en del jag kände att jag behövde skriva. Har inte skrivit på ett tag. Det är lite mycket nu. Vilket också betyder att jag har större behov av att skriva. Men inte tid. Bestefar, saknad av Källskolan och lite annan förvirring snurrar runt i huvudet hela tiden.  Vad jag är tacksama tt jag har min Gud, min gode Gud, att kastaallt på. För det mesta är sånt amn inte pratar om. Inte ens med sig själv liksom. Hela grejen med bestefar är så svår att sätta ord på. Jag har bara min trygghet i Gud, pratar inte så mycket om det. Pratar inte så mycket om nåt. Har inget behov för det liksom. Men att skriva behöver jag. och att tacka Gud för hans omsorg behöver jag. Det är så skönt. Jag behöver inte avra så förvirrad och stressad. Victoria behöver inte det.

Det blev ett långt inlägg. Jag ska nog äta lunch nu. Klockan tolv är det matteprov. Det kommer gå bra, Jonas tror på mig - när inte jag gör det:) tack Jonas <3 Tack alla underbaramänniskorför att ni finns. Jag vill med allt jag är finnas för er också<3<3

Kram på världen, nu ska jag dricka äppeldricka.
Victory