Nu är jag hemma igen. Efter en helg, annorlunda från mycket annat jag upplevt tillsammans med min familj. Jag vet inte hur mycket jag vill berätta här, just nu. Jag är ganska trött och behöver säkert bearbeta mycket, men jag orkar inte just nu. Det är lite för känslomässigt. På något sätt är denna helg och alla blandade känslor som pågår i mig något jag helst inte lägger ut så mycket om. Jag måste få lite avstånd från det och förstå det lite bättre först. Visserlgen förstår jag mig själv bäst och saker som händer genom att skriva, men inte just nu. Kanske inte just om det här.
Missförstå inte det här nu, jag har haft en väldigt, väldigt, väldigt bra helg, om inte den bästa vi haft tillsammans som släkt. Men samtidigt är allt lite vemodigt, och jag har gråtit i hjärtat och ur ögonen. Några gånger.
Fina Bestefar.

Godnatt på er allihopa, nu ska jag titta på bilder från helgen. Sakna sönder mig efter mina kusiner och Bestefar. Kram på det och kram på er