Jag har nyss tränat och jag trodde det var något som reducerade stresshormoner. Men just nu känner jag mig sjukt stressad. Allt bara hopar sig och hopar sig, gång på gång fast jag alltid lovar mig själv att se till att det inte ska bli så igen. Men ack, jag är fast i att-alltid-ställa-upp-och-vilja-vara-med-på-allt-trsäket. Blöööh. Jag är trött.

Samtidigt gnager det i mig och ibland får jag lust att ta tag i närmsta objekt och slänga det med all kraft i väggen. Jag vet inte. Men usch, jag behöver verkligen fortsätta jobba på det här med att förlåta mig själv. Och Gud måste fortsätta jobba på sin del, det där med att hela det jag har förstört. Det svinet Victoria har rivit isär. En dag blir jag stor, en dag kan jag kanske ta ifrån mig själv svinstämpeln. Någon som känner igen sig? Jag öppnar mig ju om sådana här saker för att hjälpa andra som läser bloggen. Det finns alltid förlåtelse, man kan alltid resa sig och bli den man egentlgien är och Gud kan alltid hela.

Är lite mindre stressad nu när jag skrivit lite.

<3