Ibland känner jag mig så sur. Sur och grinig. Iriiterar mig på alla, allt tjat överallt och blablab maaaas. Urs, ingen trevlig känsla. Känns som man bara sprider pest runtomkring sig. nej, då är det bäst att stänga in sig på sitt rum en stund och lyssna på skön musik. Eller vräka ur sig alla jobbiga känslor på någon. Eller prata med glada Florian nån timme sådär. Till slut börjar man bara garva, hur tjurig man än varit innan.

Känslor alltså. Gode tid, jag förstår mig inte på dom. Blä.

Jag har trots min grinighet haft en ganska bra dag idag. Större delen av dagen var bra. Skrev klart bokreflektionen ikväll och det är såååå underbart. Känner att den blev riktigt bra också. Skönt.
Vi såg en gripande film idag i skolan. "Sophie Scholl". Hon var en av dem som gjorde motstånd mot Hitler i Nazityskland. Vilken kvinna! Vilket mod, vilket hjärta, vilken intelligens. Hon satte ord på precis vad som var fel med nazismen, precis de saker man själv känt men inte kunnat sätta riktigt ord på. Bra Sophie, världen behöver fler såna historymakers som du!


En annan historymaker :) Jag tror man blir en historymaker om man gör människor glada på det sättet du gör, Florian min vän

Nu ska jag sova av mig all grinighet, med huvudet tätt ingosat i min gula nalle. Godnattkram