Här på Sågbacken sitter jag och myser. Pappa är ute i trädgården och fixar. Jag borde kanske gå ut till honom, som lite hjälp. Åtmistonde som moraliskt stöd. Men jag behöver skriva lite, för själens skull. Ibland gör den så ont, utan anledning. Det är jobbigast, när det gör ont utan anledning. Då vet man inte vad man ska göra åt det. Hur det ska behandlas liksom. Jag behöver gråta när själen gör ont. Men om jag inte är ledsen för något kan jag ju Inte gråta.  Är det någon där ute som känner igen sig? Skulle kännas skönt om ågon förstod mig.

Men jag vet egentligen att det finns många som förstår mig. Har ju pratat med flera stycken som känt likadant. Tack för det, ni vet vilka ni är. Ni är stöd. Det är befriande att prata ut och att någon förstår hur det känns. Men jag har nog aldrig pratat med någon vuxen som varit illa till mods utan anledning. Antagligen är det någon slags tonårssjuka. Det är synd. Jag tror att det går att bli av med. Den där lilla början till ångest som hela tiden ligger på lur. Jag tror man kan bli botad från den. Med Guds hjälp. fridsfurstens hjälp.

Jag har haft en väldigt bra dag idag. Min morgon var makalöst fantastisk. Vaknade med Maria bredvid mig, sittade på en madrass på golvet. Maria är, hon är, obeskrivligt underbar.
Vi läste Bibeln och bad tillsammans, lovsjöng Gud tillsammans. Jag kände att han var glad för att jag vaknat. Han blir alltid glad när jag vaknar. De är en hoppgivande tanke. Vi hade en så fin stund, Jesus, Maria och jag.
SEdan åt vi frukost på balkongen, med hårdkokt ägg och rooibos te. Solen värmde så starkt att jag svettades. Wow, det är VÅR!! <33333
Maria åkte till Göteborg för att hälsa på Christoffer och Carolina. jag åkte hit ut. En timme efter min ankomst hit kom Charlotte, Florian och Elisabeth. Vi gick ner till sjön och hade det mysigt. Florian och jag planerade inför att hålla i dramaworkshopen under Identity.  Elisabeth och Charlotte kastade upp issplitter i luften och fotade mot den blå himmeln. Vi satt på klippan. Det var soligt men ändå ganska kallt. Vi hittade också ett mysigt träd att sitta i. Det gick ut över vattnet. Bro visade sin bästa sida.
Dagen var helt enkelt görmysig. Gårdagen också. Helt underbar! Obeskrivligt. Oförstårligt. Japp.

Och ändå sitter jag här med en vemodig känsla inombords. Jag förstår inte. Lyckligtvis är det snart Identity. Blir nog lite mer sopstation på mig då. En del gråt. Och till slut, sann glädje. Tack!

Nu ska här lagas mat med pappa. Tack pappa. Du är också ett stort stöd. Fast du inte vet allt och förtår allt så känner jag mig så älskad när jag är med dig. Det är verkligen skönt. Du är ett stöd! ett sådanst stöd en pappa ska vara. Tack!

kram, alla människor, kram