Jajamensan igår satte det igån, mirakelfestivalen 2008. För er som inte vet så är det en festival som arken arrangerar, kyrkan jag går till. Inför mirakel har de duktiga grabbarna, mina kära ungdomsledare, Mats, Erick och massa andra byggt både beachvolleplan och paintballpark, linbana och hinderbana. Satt upp en hoppborg och en studsmatta har de också gjort, tyvärr. Alltså Elisabeth, Josef, Hilda och jag hoppade järnet i hoppborgen igår och det var helt obeskrivligt roligt (nu låter det som vi är rena rama småbarnen, men tro mig, vilken vuxen, erfaren affärsman som helst skulle tyckt det var brutalt skrattretande). I hoppborgen fanns en höjd, kanske två meter. Jag lyckades till slut ta mig upp där, tyvärr. När jag satt där och just skulle ta mig till att hoppa framåt gungar det till, jag tappar balansen och faller okontrollerat bakåt. "Haha, det här va ju roligt, hoppas det gick bra för Hilda bara, jag drog ju ner henne" hann jag tänka innan jag hörde röster långt borta som ropade "Oj, hjälp, Victoria gick det bra?". "Va har det hänt mig nåt?" undrade jag halvt medveten om var jag var och vad som pågick. Det kändes nästan som en dröm. Plötsligt upptäckte jag att jag låg på asfalten. Skräcken tog tag i mig ordenligt när jag kände smärtan i ryggen och huvudet. Någon hjälpte mig upp. Jag slängde upp armarna ovanför huvudet för att få lättaer att andas. Ett trick jag lärt av min gamla fotbollstränare. Det dunkade verkligen i huvudet och illa mådde jag också. När jag hade fått tillbaka normal andning gick och letade reda på mamma. Hon fick mig att sätta mig ner och bara vila tills hon torkat klart alla bord. Sen hämtade hon Lasse och Susanne. De bad för mig, det kändes bra. Nu sitter jag här, har fortfarande hjärnskakning, men känner inte av den och ikväll dansade jag ärnet på Into the Flow inför Jesus, ändå har jag inte ont. Sing hallelujah, praise the Lord!

Det var super kul att träffa Thale (inte träffat henne på ett år!). Hon är så go å gla och pratar så skönt. Kommer sakna henne när mirakel är slut och hon åker hem. Elisabeth Stokka var riktigt kul att träffa också, har ju inte träffat henne sen identity. Jokke är lika rolig och trevlig som han var i maj när vi sågs sist. Kul å se honom! Den som verkligen saknas nu är Pekka. Det var ju på mirakel jag träffade honom första gången, och nu är han inte här :-(   Dumma sterekockler som ska hoppa in i hans hals just nu när mirakel börjar och han skulle vara här och dansa med mig!! Saknar dig Pekka Söt!!

Jag orkar inte berätta allt om mirakel men imorgon ska jag iallafall spela beachvolley om mamma godkänner mitt huvud till det. kram kram allihop!